100 things I love - #9
Bastille är ett brittiskt band som jag började lyssna på förra året, när jag kommit hem från Devonutbytet. Deras låt Pompeii spelades mycket på radion då så jag lyssnade igenom hela albumet Bad Blood och fastnade direkt.
-
Bastille is a British band that I started listening to last year, right after I came home from the Devon exchange. Their song Pompeii was very popular that summer, so I decided to listen to the whole album Bad Blood and I fell in love directly.
Bandet har fyra medlemmar; Dan Smith (sångare+keyboard/piano), Kyle J Simmons (keyboard), Will Farquarson (bas) och Chris "Woody" Wood (trummor). Bandets första album kom ut den 4 mars 2013 och hamnade på första plats på den brittiska albumlistan. Låten de slog igenom med i hela världen var Pompeii, och jag tror att de allra flesta har hört den (har du inte hört den; var har du befunnit dig det senaste året??).
-
The band's got four members: Dan Smith (lead vocals+keybord/piano), Kyle J Simmons (keyboard), Will Farquarson (bass) and Chris "Woody" Wood (drums). Their first album Bad Blood was released the 4th of March 2013 and came first in the UK albums chart. The song that made them world famous was Pompeii, and if you haven't heard Pompeii, where the hell have you been the last year?
Jag vet inte riktigt vad det var som fick mig att falla så för Bastille, men det är nog något av det bästa som hänt mig. De är otroligt talangfulla och deras musik får mig att glömma allt för stunden. Det är magiskt.
Bastille spelade i Sverige i november förra året, men jag hade varken pengar eller tid att åka till Stockholm för att se dem då. De kommer även till Bråvalla i år, men det är samma nu; jag har inte tid eller pengar att åka dit. Håller tummarna för att de kommer hit till hösten igen, hade varit fantastiskt att få se dem live.
-
I don't really know what it was that made me fall so hard for Bastille, but I'm convinced that it was one of the best things that could've happened to me. They are extremely talented and their music makes me forget everything for a moment. It's magic.
Bastille played in Sweden in November last year, but I couldn't go and see them. They're playing at the Bråvalla Festival this year, but I can't go see them then either... I hope they come here later this year too because it would be absolutely amazing to see them live.
Jag hade nåt jag tänkte skriva här, men det flög ur huvudet... Jag tycker Bastille är som allra bäst när de kör akustiskt, det känns så himla äkta då. Så jag tänker inte skriva mer här nu, utan ni får kolla igenom dessa klipp:
-
I had something I thought I should write here, but I can't remember what it was so... yeah.
I think Bastille are the best when they're doing acoustic versions of their songs, so here you go:
Sedan finns det nog inget band i hela världen som kan göra så bra covers som Bastille:
-
I think that Bastille is the best band in the world in making covers:
Inga ord i världen kan beskriva hur mycket jag älskar Bastille♥
-
No words in the whole world can describe my love for Bastille♥
100 things I love - #8
OBS! Kan innehålla spoilers (till er som inte sett serien, men ska se/håller på att se den)!
-
Spoiler alert! To those of you who haven't seen the BBC Sherlock, but want to see it, this post may contain spoilers.
Åh Sherlock... Var ska jag börja? Jag hörde om Sherlock i början av året/slutet på förra året och tyckte att det verkade vara en bra serie, men det tog lång tid innan jag bestämde mig för att se den eftersom avsnitten är så himla långa (1 och en halv timme).
Så en kväll var jag hos Malin. Vi tittade på Melodifestivalen och när det var slut gick Sherlock på svt1. Hade ingen aning om vilket avsnitt det var (visade sig vara s03e01, The Empty Hearse) men vi bestämde oss för att titta på det. Jag fll pladask (ha-ha, vissa fattar) Det 1,5-timmes avsnittet var fullt med spänning och det bara flög förbi. Jag ville se mer! Det var så det hela började.
-
Oh Sherlock... Where do I start? I heard about Sherlock in the beginning of this year/the end of last year and I thought it sounded pretty cool, but it took a while before I decided to watch it because of the extremely long episodes (1,5 hours).
I was at Malin's house one night and we watched TV. When the progam we watched had ended, they said that Sherlock was coming up next. And we thought, why not? We didn't know which episode it was (turned out to be s03e01, The Empty Hearse) but we watched it anyway. And I fell so hard (ha-ha, get it?). The 1,5 hours long episode flew by and I wanted to see more. That's where it all started.
Jag minns faktiskt exakt vilken dag jag började titta på Sherlock "på riktigt", tro det eller ej. Det var när vi åkte till Dalarna, den 14 februari (även känd som Alla Hjärtans Dag), och jag tittade på de två första avsnitten i bilen. Då insåg jag att detta kommer vara en serie jag kommer följa tills den tar slut, och jag kommer se den mer än en gång. Jag var helt enkelt fast. Efter två avsnitt visste jag att detta skulle bli min favoritserie.
En annan tolkning av Sir Arthur Conan Doyle's "Sherlock Holmes" gick på TV medan vi var i Dalarna; Elementary. Såg ungefär fem minuter innan jag gick därifrån för att jag störde mig på så mycket (1. Alla var amerikaner, men det utspelar sig i London. 2. Watson var en kvinna. 3. Han som spelade Sherlock kändes så himla B.).
Ja, sedan tittade jag igenom alla avsnitt som hade kommit ut på ungefär 1 vecka. Dock är det ju (tyvärr) bara nio stycken avsnitt uppdelat på tre säsonger... Det är som folk säger: Sherlock är den enda serie man blir beroende av på under 10 avsnitt.
-
I actually remember exactly what day I started watching Sherlock "for real", believe it or not. It was when my family and I were going to my cousins the 14th of February (also known as Valentine's day), and I watched two episodes of Sherlock in the car. After that I knew that I would follow the show until the end and that I would watch it more than once. I knew then, after only two episodes, that Sherlock would become my favourite TV-show.
We watched another TV-version of Sir Arthur Conan Doyle's "Sherlock Holmes" when we were at my cousin's, and that was Elementary. I think I watched about five minutes before I left the room because there was so much in that show that annoyed me (1. American actors. 2. Watson was a woman. 3. The guy who portayed Sherock felt so... just no.).
And then I kind of wathed all the episodes in about a week. Well, there's only nine episodes... But anyway. It's like they say; Sherlock is the only TV-show that you get obsessed with in less than 10 episodes.
Ska vi köra några snabba frågor? Jag tycker att vi gör det!
1. Favoritkaraktär (manlig)? // Favourite male character?
Jag måste säga Sherlock. Det är inte så ofta man har huvudkaraktärer som absoluta favorit, det är ofta andra karaktärer som är mer intressanta. Men det finns ingen som slår Sherlock. Ingen.
-
Sherlock, I have to say Sherlock.
2. Favoritkaraktär (kvinnlig)? // Favourite female character?
Mary Watson (tidigare Morstan). Jag kan inte hjälpa det riktigt, jag gillar verkligen Mary, även om hon kaosar allt (SPOLER ALERT) när hon skjuter Sherlock. Grät så mycket det avsnittet, var så himla förvirrad över allt verkligen, men jag förlåter Mary. John förlät henne, så det gör jag med.
-
Mary Watson/Morstan. Even though she (SPOILER ALERT) shoots Sherlock.
3. Favoritepisod? // Favourite episode?
Denna är sjukt svår! Älskar såklart alla episoder, men favoriten är nog A Sign of Three (s03e02), där Mary och John gifter sig. Det är ett fint och väldigt speciellt avsnitt.
-
This is a hard one! I think I'll say "A Sign of Three".
4. Vilken karaktär ogillar du mest? // Least favourite character?
Magnussen, definitivt. Charles Augustus Magnussen. Alltså, usch, hatar honom verkligen. Han är så himla irriterande! (SPOILER ALERT) Det är en lättnad när Sherlock sätter ett skott i huvudet på honom, helt klart.
-
Charles Augustus Magnussen. Hate him! It actually felt good when (SPOILER ALERT) Sherlock shot him in his head.
5. Favoritcitat? // Favourite quote?
Finns så himla många grymma citat, men här är några av mina favoriter:
-
Here's some of my favourites:
"Alone is what I have. Alone protects me." - Sherlock Holmes
"I asked you to stop being dead." - John Watson
"I heard you." - Sherlock Holmes
"Anderson, don't talk out loud. You lower the IQ of the whole street." - Sherlock Holmes
"You, being all mysterious with your cheekbones and turning your coat collar up so you look cool." - John Watson
"Brainy's the new sexy." - Irene Adler
"Honey, you should see me in a crown." - Jim Moriarty
"I'm in shock. Look, I've got a blanket." - Sherlock Holmes
Det som verkligen fick mig att fastna för Sherlock var att serien är så annorlunda uppbyggd. Eftersom avsnitten är så långa, så blir det ju mer som filmer, fast ändå inte. Sedan är serien helt fantastiskt vacker, om man tänker på hur de använt sig av olika vinklar och verkligen zoomat in på detaljer + att man ibland "ser" vad Sherlock tänker (svårt att förklara). Hela serien känns som ett konstverk, och jag älskar det.
Sedan är ju skådespelarna helt fantastiska. Benedict Cumberbatch som spelar Sherlock har blivit en av mina absoluta favoritskådespelare sedan jag började titta på Sherlock. Han är så otroligt skicklig, det är helt sjukt. Kan inte se någon annan än Benedict som Sherlock nu, han spelar Sherlock så himla bra.
Martin Freeman är också grym, och Andrew Scott. Alla äger.
-
The thing that I think really made me fall for Sherlock was that it's not like any other TV-show, it's more like every episode is a movie. And it's also very beautifully done, with all the zoomed-in detailes, odd angles and the like "on-screen" text. The whole show feels like a beautiful piece of art, and I love it.
And then we have the actors. They're all amazing, but my favourite is Benedict Cumberbatch. He is absolutely brilliant, and he makes a great Sherlock.
Martin Freeman and Andrew Scott is also great. Well, they all are.
Jag rekommenderar Sherlock till alla er. Verkligen alla. Jag har precis kollat igenom serien för andra gången och jag hade kunnat börja om direkt. Så underbar är den.
Hade kunnat skriva så mycket mer, men ska inte störa er nu när ni ska kolla på Sherlock.
-
I recommend Sherlock to all of you. I've just re-watched it all and I could start over again and again because it's frickin amazing.
100 things I love - #7
Ja, detta kommer väl inte som en nyhet för någon egentligen, men jag vill ändå göra detta inlägg. Jag vill göra detta inlägg just för att jag älskar Eurovision Song Contest.
Jag tror att allt började 2003. Jag tittade kanske på Melodifestivalen och ESC innan 2003, men jag minns det inte. 2003 var jag 6 år gammal och ända sedan dess har jag varit en Mello och ESC-nörd (alltså verkligen NÖRD, fråga min familj, haha). År 2003 tävlade Fame med "Give me your love" för Sverige i ESC, men det är framförallt vinnaren av tävlingen det året jag minns - Sertab Erener från Turkiet med låten "Everyway that I can". Jag fullkomligt älskade den låten! Minns framträdandet och refrängen än idag, även om jag inte lyssnat på den på ca 10 år.
-
Well, I guess this doesn't come as a surprise for anyone really, but I still want to write about this. I want to write about this ust because I love the Eurovision Song Contest.
I think everything started in 2003. I may have watched ESC before that year, but I can't remember it. I was 6 years old then and I've been a fan of ESC ever since. I have an extremely clear memory of the winner of Eurovision 2003. It was Sertab Erener from Turkey who sung the song "Everyway that I can" and I can still remember the show and the choros very well, even if I haven't been listening to it for 10 years.
En annan Eurovision-vinnare jag minns väldigt väl är Marija Serifovic från Serbien. Hon sjöng låten "Molitva" 2007 och jag tycker den är fantastiskt vacker och väldigt bra. Serbiska är ett språk jag verkligen gillar i låtar; den serbiska versionen av Let it Go från Frozen är min favoritversion!
-
Another Eurovision-winner I can remember very well is Marija Serifovic from Serbia. She sung the song "Molitva" in 2007 and I think it's amazingly beautiful. I like songs in Serbian, for example; the Serbian version of Let it Go from Frozen is my favourite version!
Nu hoppar jag fram lite i tiden, närmare bestämt till år 2012. 2012 var ett helt magiskt år för Sverige i Eurovisions historia. Loreen med "Euphoria" tog först Sverige med storm och vann Melodifestivalen. Sedan åkte hon ner till Azerbajdzjan och pratade om mänskliga rättigheter och att alla ska behandlas lika innan hon gick upp på scenen i Baku och berörde hela Europa med sin fantastiska röst och sitt avskalade framträdande. Hon var storfavoriten under hela Eurovision-veckan och det slutade med att hon tog emot hela 18 stycken 12-poängare och fick sammanlagt 372 poäng. Hon fick poäng av alla länder utom ett (Italien, never forget). Jag var så sjukt nervös den kvällen, ni anar inte ens. Att se sitt eget land ta hem Eurovision Song Contest är något av det bästa som finns. Jag grät av lycka och stolthet. Det var helt fantastiskt, magiskt, underbart... Det går inte ens att sätta ord på hur det kändes.
-
I'm jumping forward to Eurovision 2012 - a magical year for Sweden. Loreen won in the Swedish contest with her song "Euphoria" and then Europe took her to their hearts. When she was in Azerbadjan she talked about human rights and that we all should be treated equally before she got on stage in Baku. After that she got so much as eighteen 12-points and a total of 372 points. She got points from all voting countries except one (Italy, never forget). I was extremely nervous that night, because Loreen ad been a favourite throughout the whole Eurovision-week and even though I almost knew she would win, I was unsure. But to see my own country win the Eurovision Song Contest was absolutely amazing. I cried because I was so happy and proud. It was fantastic, magical and wonderful... I can't even describe how it felt.
Sedan var det vår tur att hålla i hela folkfesten. Malmö valdes som stad, vilket jag var lite besviken över först evtersom arenan där inte är så stor. Men det blev ju riktigt bra ändå! Jag och några kompisar försökte få biljetter till finalen, men fick inga. Det var verkligen tråkigt, hade varit så roligt att se live.
Sverige lyckades i alla fall väldigt bra med showen och jag gillade speciellt grafiken (superfina fjärilar!) och temat "We are one". Det stämmer så bra överens med hela Eurovision-kulturen, vi är en enda stor familj. Alla har olika åsikter och syn på saker, men Eurovision för oss samman. Eurovision är en folkfest.
Något av det bästa år 2013 var Loreens framträdande under finalen. Magiskt.
-
And then it was time for Sweden to hold the ESC. Malmö was chosen as the host city, which I was quite dissappinted of because the arena there is not that big, but it turned out pretty well anyway! I tried to get tickets to the final show but failed, so that was kind of sad.
Well, I think Sweden pulled of a great show and I really liked the graphic effects (lovely butterflies!) and the theme "We are one". It's what we are, the Eurovision family. Even though we all have different opinions about stuff, we all love Eurovision. Eurovision is something for everyone.
One of the best parts of the ESC 2013 was Loreens final show.
Eurovision Song Contest 2014 hölls i Köpenhamn, Danmark och även om jag aldrig riktigt fattade tycke för Emmelie De Forests låt "Only Teardrops" så jag måste säga att danskarna lyckades otroligt bra med showen! Scenen var något av det coolaste jag sett, ursäkta språket, men så sjukt jävla snygg den var! En eloge till Danmark för det.
Sanna Nielsen, vackra Sanna Nielsen. Hon var verkligen värd att vinna Melodifestivalen i år. Hennes låt är fantastisk och det är en riktig vinnarlåt. Hon gjorde bra ifrån sig i både semifinalen och finalen och hamnade till slut på en tredjeplats vilket är otroligt bra. Jag är så stolt.
Nu tänkte jag prata om årets vinnare; Conchita Wurst. Vi alla har säkert olika åsikter om henne men jag tycker att hon är helt fantastisk. Jag är glad att Österrike vågade skicka någon som stack ut såpass mycket som Conchita. Att de vågade skicka någon som inte bara hade en låt utan även hade något att säga världen.
De som säger att hon vann bara för att hon hade skägg är nog de som inte ville att hon skulle vinna. Jag säger såhär till er; att hon inte såg ut som alla andra bidrog säkert till att fler röstade på henne MEN hade hennes låt inte varit bra hade hon inte vunnit. Jag personligen tycker att låten är otroligt mäktig och pampig, samtidigt som den är vacker och man känner att den har ett budskap. Den är inte så komplicerad, men man kommer ihåg den. Conchitas röst är ju hur grym som helst, jag är verkligen imponerad.
Ryssland och Vitryssland ville censurera hennes bidrag, men trots protestlistor från dem så lyckades de inte med censuren. Europa sa nej till diskriminering och JA till att man ska få vara precis vem man är. Det var så häftigt att se.
Hennes tacktal är nog det bästa i Eurovisions historia, kolla på filmen nedan.
"We are unstoppable."
-
Eurovision Song Contest 2014 was held in Denmark and I gotta say they pulled of a big ass show! I really loved the stage, it was absolutely stunning! Cred to the Danish people for that!
And Sanna Nielsen from Sweden did such an amazing job. The crowd sung with her in the final and it was so beautiful. She came on third place and I'm so, so proud.
I thought I should talk about this years winner too; Conchita Wurst. I think we all have different opinions about her but I think she is absolutely fantastic. I am so very happy that Austria had the courage to send someone who is so different as Conchita is. I am happy they had the courage to send someone that not just only had a song, but something to say to the world too.
And I think those who say she won only because of her beard are the ones that didn't want her to win. I say to you; the fact that she didn't look like everybody else is surely something that gave her more votes but if her song wouldn't have been god, she would not have won. I personally think the song is absolutely amazing and it's such a powerful ballad with a beautiful message. And also; Conchitas voice is just flawless.
Russia and Belarus didn't want to show Conchita and even though they did send protest-lists, they had to show Conchitas number in both countries, which means that Europe said no to discrimination and YES to the fact that you should be allowed to be whoever you want to be. That was amazing to see.
Her winner's speech may be the best in the history of Eurovision, just watch the video below.
"We are unstoppable."
För att sammanfatta det hela: Eurovision är en folkfest. Eurovision är till för alla, oavsett kön, sexuell läggning, ålder, etnicitet, religion, hudfärg, etc. etc. Eurovision är kärlek.
-
Just to sum up this post: Eurovision is a festival. Eurovision is for everyone no matter how you look like, where you're from, how old you are, what sexual orientation you have, etc. etc. Eurovision is love.
100 things I love - #6
Jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja, om jag ska vara ärlig...
Jag har alltid tyckt om att läsa, jag har alltid haft lätt för att läsa och har så länge jag kan minnas älskat böcker. Jag kunde nästan läsa när jag började skolan, så det har väl rullat på sedan dess.
När jag var mindre läste jag i princip bara hästböcker. Liten hästtjej var jag då, och än idag älskar jag ju hästar. Har samlat på mig en del hästböcker under åren, som ni kan se↓.
-
I don't really know where I should start...
I've always liked reading and I've always been good at it and I have, for as long as I can remember, loved books.
I could basically read when I started school, and since then it has just... Gone with the flow.
When I was little I read almost only horse books. Was a little horse girl back then! (Still am) As you can see, I've collected a fair few horse books through the years↓.
Jeez, detta inlägget är svårt att formulera.
Många utav mina vänner idag, många ungdomar i allmänhet, tycker det är tråkigt/jobbigt/töntigt att läsa. Jag förstår inte alls det. Har man någon gång läst en riktigt jävla bra bok, då vet man att det är så mycket mer än bara text, ord, bokstäver. En bok är en värld i sig. En värld som är skapad av författaren, en värld som hen låter oss kliva in i. Vi följer huvudkaraktären genom motgångar, svåra beslut, kärlek, lycka, sorg. Det är så häftigt.
-
Jeez, this post is difficult to write.
Many of my friends today, or like teenagers in general, think it's boring/hard/nerdy to read. I don't understand that at all. If you've ever read a really fkn great book, then you know that it's so much more than words and letters. A book is another world. A world that the author has created, a world that he or she has let us in to. We follow the main character through hard decisions, love, happiness, sorrow. It is amazing.
En fråga jag tror många ställer sig själva, och anda. En fråga jag fått många gånger. Svarar samma till er som jag svarar alla andra:
För att det är så värt det.
Alla detaljer som finns i böckerna, som man missar i filmerna, men som man inser är så viktiga. För karaktärerna, eller för storyn. Ett särskilt bra exempel är The Hunger Games (första delen). Jag tittade på filmen innan jag läste boken och tyckte den bara var konstig och tråkig och fattade liksom inte riktigt. Men när jag hade läst boken var allt så uppenbart och nu älskar jag den. Harry Potter hade jag heller inte blivit så kär i om det inte vore för böckerna.
-
It's a question I think that many people ask themselves, and others. I've been asked this soooo many times and I'm saying the same everytime:
Becasue it's totally worth it.
All the details that are in the books, but not in the films, can be so important for different characters or even the whole story. A special example is The Hunger Games (first part of the triology). I watched the film before I read the boo and I didn't like it at all. I thought it was just weird and meaningless and I didn't quite understand it really. But when I'd read the book everything seemed so right, and since then I've loved The Hunger Games. I hadn't fallen in love with Harry Potter either, if it wasn't for the books.
Sedan så missar man ju så många otroligt vackra, bra och spännande berättelser om man bara tittar på film. Engelsforstriologin t.ex.
-
And then if you just watch films, you miss hell of a lot of great stories. Like the Engelsfors Triology, for example.
Min kärlek för läsning har även gjort att jag blivit väldigt intresserad av att skriva. Har nog alltid varit det, för jag har alltid haft lätt för det. Långa noveller för mig är inga problem liksom. Har alltid haft lättare att formulera mig i text än tal. Jag gillar text helt enkelt.
Ville bli författare när jag var yngre och än idag är en av mina allra högsta drömmar är att en dag skriva en bok. Vad för bok, det vet jag inte än. Kan bli allt från en biografi till en fantasyberättelse. Men att det ska bli en bok en dag, det är något jag verkligen vill satsa på. En dag står det förhoppningsvis en bok i bokhandeln med mitt namn på.
-
My love for reading has made me like writing. I think I've always been interested in writing, because I've always had easier to express myself in text than speech.
I wanted to be an author when I was a kid, and today, still, one of my biggest dreams is to write a book some day. If it's going to be a biography, a sci-fi or a fantasy book I know not, but there will, hopefully, be a book out there some day, with my name on it.
Nuförtiden läser jag lika mycket, om inte mer, på engelska än svenska. Det är något speciellt med att läsa böcker på originalspråk. Jag kommer ju aldrig att läsa The Hunger Games på svenska nu när jag läst dem på engelska. Precis som att jag aldrig kommer att läsa Engelsforstriologin på något annat språk än svenska. Ändras språket så tappar boken lite av sin magi. Det är ju inte längre författarens exakta ord.
Sånt här kan man grubbla länge över.
Så för att sammanfatta detta inlägg: Jag älskar böcker, och jag älskar att läsa.
-
Nowadays I read as much, maybe more, books in English as in Swedish. It's something special about reading a book in the original language. If you translate it, it kind of loses some of it's magic. Then it's not th author's exact words.
Well, long story short: I love books, and I love reading.
100 things I love - #5
Detta må låta cheesy, men då får det bli så. Har länge tänkt att denna punkten måste jag ha med på listan, och nu ville jag inte vänta längre.
Ni anar inte hur mycket era kommentarer berör, hur fantastiska ni är som klickar er in här och slänger iväg en liten kommentar. Hur glad jag blir, varje gång. Det känns så konstigt när någon kommenterar "sjukt snygg bild", "älskar dina bilder", etc. Men det är så härligt att veta att det man gör verkligen uppskattas. Mina bilder vore inte hälften så bra idag om jag inte hade fått kritik och respons från alla er där ute. Det triggar, det gör att man vill bli ännu bättre. Man vill utvecklas för att kunna visa upp verk man är ännu mer stolt över.
Jag själv är jättedålig på att kommentera på bloggar. Jag försöker verkligen, men är oftast lite för bekväm av mig och bara läser igenom inlägget och kikar på bilderna, det ska jag erkänna. Men det senaste halvåret har jag tänkt till lite och jag går in och tittar på era bloggar när ni kommenterar, och ibland slänger jag iväg en kommentar till någon av er. Jag vill ge tillbaka, jag vill att andra ska få uppleva det jag känner när någon av er skriver en fin kommentar.
Några av alla fina kommentarer.
Det sjukaste av allt var nog när några berättade att jag var deras förebild. Lilla jag! Någons förebild!? Häftigt, läskigt, spännande och fantastiskt. Hade aldrig ens funderat över det. Det kändes ofattbart. Det känns ganska ofattbart. Att någon där ute i detta avlånga land ser upp till mig, att jag fått dem att börja fota. Förstår ni ens hur sjukt det känns? På ett bra sätt, såklart!
Min blogg är inte speciellt stor. Men jag är så tacksam över att mellan 100 och 150 personer klickar in här varje dag. Jag är glad över att nästan 140 personer har klickat "följ" på bloglovin'.
Ni kanske inte förstår, det är så svårt att förklara hur mycket ni faktiskt betyder för mig. Hur en kommentar från någon av er kan lysa upp hela min dag. Och så många fina bloggar jag hittat bara för att ni har kommenterat här. Det är ju helt fantastiskt!
Jag lägger mycket tid på bloggen och det hade jag aldrig pallat med om det inte vore för er. Ni driver mig. Hade jag inte fått någon respons hade det inte varit lika roligt att gå in här och skriva inlägg eller posta mina bilder. Jag har insett nu på senaste tiden att jag, trots många svåra blogg-år, har kommit in i en rutin och jag bloggar i princip varje dag. Och varje dag får jag något fint tillbaka, av er.
Jag är så otroligt tacksam.
Sorry I didn't translate this post. It's hard to get all my feelings out in another language. Google will help you.
100 things I love - #4
Den första serien jag förälskade mig i var The Big Bang Theory. Så himla rolig! Älskar den fortfarande, efter att ha sett 6,5 säsonger. Lagom långa avsnitt - 20 min - så man kan se många på en kväll. Härliga karaktärer och lite lagom med ironi :) Sheldon är bäst!
-
The first TV-show I fell in love with was The Big Bang Theory. After 6 and a half seasons I still love the show. The episodes are perfect, just 20 minutes long, so you can watch lots of episodes in one night :) The characters are amazing and very funny :) Sheldon's the best!
100 things I love - #3
För ungefär ett år sedan (tror jag) lyssnade jag otroligt mycket på One Direction. Jag var i princip en Directioner, trodde jag i alla fall. Sedan, den 12:e mars 2013, läste jag det här inlägget på Johannas blogg och lyssnade på Love is Easy av McFly - mer än en gång. Sedan var jag helt såld.
-
I listened a lot to One Direction in the beginning of 2013. I was basically a Directioner. Or I thought so, until the 12th of March 2013, when I read this post on Johannas blog and listened to Love is Easy by McFly - more than once. After that I was completely sold on them.
From the left: Tom, Dougie, Harry, Danny
Vissa kan tycka att det är konstigt att folk är så besatta av band - det tyckte jag också förut. Men när man vet hur det känns... Det är en sådan obeskivlig känsla. Man faller för musiken och sedan även för bandmedlemmarna. Och sedan kommer man liksom inte ur det. Äkta kärlek, alla dagar.
-
Some people may think it's crazy how some people get so attached to band - trust me, I did that too before McFly. But when you know how it feels... It's such a hard feeling to describe. You fall fo the music and then also the band members. And then you can't get away from it. It's true love, every day.
Sedan fick jag ju deras bok i julklapp. Helt fantastisk. Att få läsa om allt som hänt dem sedan de startade 2003 (och vad de gjorde innan McFly). Om Dougie's problem med alkohol och hur sjukt nära det var att vi förlorade honom. Innan jag läste boken visste jag att han varit nära att dö, men att det var så nära hade jag ingen aning om (han försökte ta sitt liv men misslyckades). Fruktansvärt hemskt. Skyddsänglarna ville ha honom här på jorden, tack och lov.
-
And then I got their book as a Christmas present. Amazing. It was so cool to read about the band from when they started in 2003, and about the guys before they got into McFly. To read about Dougie's problems with alcohol and that it was so close that we lost him was emotional. I knew before I read the book that he'd almost died, but that it was so close I had no idea about (he tried to take his own life, but failed). Terrible. Thank God that the angels wanted him to be on Earth.
Nu tycker jag att ni ska lyssna på låten som gjorde att jag öll pladask. Titta på videon också, den äger.
-
Now I think you all should watch and listen to the song that made me fall in love with them.
Och deras senaste låt. Videon är fantastisk.
-
And their latest song. The video is amazing.
Har man lyssnat på ett band i (snart) ett år utan att tröttna, då vet man att de alltid kommer att följa med en. Musikaliska genier är vad de är.
Galaxy Defenders Stay Forever♥
-
If you've listened to a band in (almost) a year without getting tired of their songs, then you know they'll always be with you. Musical geniouses, they are. Galaxy Defenders Stay Forever♥
100 things I love - #2
Nu var det ett tag sedan jag startade projektet "100 things I love", så tänkte att det kanske var dags för ett nytt inlägg! Här kan ni läsa det första.
-
It's been a while since I started the project "100 things I love", so I thought it was time for another post! You can read the first post here.
Ni som har hängt med här ett tag vet att jag älskar Harry Potter av hela mitt hjärta. För några år sedan "tvingade" min faster mig att läsa böckerna och sedan dess har jag liksom varit fast. Jag såg alla filmer innan jag hade läst alla böcker, och jag gillade ju filmerna innan jag hade läst böckerna, men trodde aldrig att den typen av böcker skulle vara min grej. OJ så fel jag hade!
-
If you've read my blog for quite a while you would know that I'm a huge Harry Potter fan. My aunt "forced" me to read the Harry Potter books a couple of years ago, and since then I've been a fan. I watched the films before I read the books, and I liked them, but I never thought that I would like that kind of books. Oh how wrong I was!
En av de absolut bästa dagarna i mitt liv var när jag var på Warner Bros. Studio Tour: The Making of Harry Potter. Det går inte ens att beskriva känslan, när man gick i The Great Hall, eller när man tog sig ett glas Butterbeer på bakgården, precis bredvid the Knight Bus. Att se Hogwarts på riktigt (eller ja, en modell av slottet, ca 6x4m, skulle jag tippa på att den var), det var fantastiskt. Alla kostymer, peruker, massa rekvisita och rummen de byggt upp för filmerna... Hade kunnat gå där hur länge som helst!
Här kan ni läsa inlägget från WbStudios. Nedan kan ni njuta av lite blandade Harry Potter-bilder♥
-
One of the absolute best days of my life was when I visited Warner Bros. Studio Tour: The Making of Harry Potter. I can't even describe the feeling I felt when I walked through The Great Hall, or when I took a Butterbeer right next to the Knight Bus. To see Hogwarts for real (well, yeah. A 6x4m model of the castle), that was amazing. All the costumes, wigs, props and the scens... I could've been there forever!
You can read the post from WbStudios here. Down below, you can watch some nice Harry Potter-photos♥
100 things I love - #1
Japp, ny kategori! Fick idén av Alma och Tilda och tyckte det verkade vara en kul grej. Så kommer ett sånt här inlägg någon gång ibland! Nu kör vi!
-
Yeah, new category! I got the idea from Alma and Tilda and thought it was a nice thing to do. Here we go!
Ja, men det kan ju inte precis undgått er att fotograferingen är det som tar mest plats i mitt liv. Mitt största intresse, mitt kall i livet. Fotograferingen är mitt liv. Det är detta jag lever för och det är detta jag vill hålla på med.
Jag vet inte hur många bilder jag har fotat sedan jag började fota mer seriöst 2009, jag kan inte ens tänka mig en siffra. Helt omöjligt att räkna ut.
Allt började nog med att min vän Yasmine introducerade mig till fotografins värld. Vi sprang runt med våra små kompaktkameror och fotade hästarna. Tappade min kamera i backen och jag böjade istället att fota med mammas och pappas systemkamera.
-
You can't have missed that photography is my biggest interest and my life is all about photography. This is what I live for. This is my life. It's what I want to do for the rest of my life.
I don't know how many pictures I've taken since I started in 2009, it's impossible to set a number.
Everything started when my friend Yasmine introduced me to the world of photography. We ran around, taking shots of the horses with our compact cameras. I dropped mine and it broke and after that I started to use my parents's system camera.
Några gamla bilder fotade mellan 2008 och 2010.
-
Some old photos taken between 2008 and 2010.
Sedan jag började fota har intresset bara växt och jag ha lärt mig nya saker nästan varje dag.
Varje dag tittar jag på otroligt mycket bilder, jag blir inspirerad av i princip allt jag ser och hör. Jag försöker utveckla min egen stil genom att blanda andras. Jag utvecklas varje dag. Tro mig, det gör jag verkligen. Jag vet inte om ni ser det men jag känner det.
För varje dag som går känns mitt val mer och mer rätt. Det är det här jag ska göra. Framtiden är minst sagt skrämmande, men så länge jag får fota är jag trygg.
-
Since I started with photography my interest have grown, day by day. I've learned new things almost every day.
I look at loads of photos every day and I get inspired by almost everything I can see and hear. I try to make my own style by mixing others. I get better and more confident in what I do every day. Trust me, I really do. I don't know if you see it but I can feel it.
For each day that goes by, my choice feels more and more right fo me. This is what I shall do. The future is quite scary, but as long as I will be able to take photos, I am safe.
Bilder från 2011.
Photos from 2011.
Bilder från 2012.
Photos from 2012.
Bilder från 2013.
Photos from 2013.
